KÖ

Ja, så är vi äntligen hemma efter en dag tillsammans med MASSOR av människor på Ullared. Hade halva Sverige tänkt samma sak eller??? Brukar vara svårt att tränga sig fram med sin vagn därinne men i dag var det svårt att tränga sig fram UTAN vagn!

Tillsammans med en otroligt uthållig dotter så trängde vi oss fram i folkmassan, stod i kö för en fika, stod i kö för att få en ledig plats, stod i kö till provrummet, stod i kö för att komma ut ur provrummet, stod i kö för att ta sig från en avdelning till en annan, stod i kö för att komma ut ur affären som man väldigt gärna vill vid det laget..

När jag sen startade bilen så lös oljelampan röd (den enda lampan jag känner till och den är förknippad med fara, så mycket vet jag). Hade tidigare hört att E6 an var avstängd en bit söderut och att det var långa köer på avtagsvägen. Såg framför mig att oljelampan tänkte fortsätta lysa tills bilen stannar och att detta kommer med största sannolikhet ske när jag står mitt i bilkön.
Nej, det tänkte jag inte utsätta varken mig själv eller min gamla fina Volvo för. Sagt och gjort, kollade i kartboken och hittade en annan väg. Det var en rejäl omväg visade det sig...men vi kom hem till sist och vi slapp stå still i ännu en kö. Dessutom så slutade oljelampan att lysa och Volvon rullade troget hemåt.

Ja, så var vi då hemma. Dottern är nöjd med sina kläder och saker och jag känner mig själv också ganska nöjd. Efter denna dag så känner jag att det ska bli ganska skönt att gå tillbaka till jobbet i morron, det är nog ganska skönt att vara där trots allt....

Söndag!
Vaknar ensam i lilla stugan och regnet vräker ner utanför. Jag var säker på att klockan var fem eller så men när jag kollade så var den 08.30. Perfekt! Alldeles lagom tid för mig att gå upp. Mobilen påminde mig om att det nu är vintertid.
Skönt! Då fick jag plötsligt en timme till!

Har sen gått här i min pjamas och myst och så klart lyssnat på ABBA. Underbart! Varför är inte livet så här alltid?!
Pratade sen med dotter och bestämde tid för när hon skulle ta tåget från Malmö. Saknade henne mycket så jag föreslog ett tidigt tåg och det var som tur var okej. Påminde om att klockan är ställd tillbaka en timme så att dottern inte hamnade på fel tåg (som sonen gjorde sist när han ringde från Hässleholm och sa att han nog hade hade hamnat lite fel...). Nej då, alla hade koll på tiden. Absolut! Inte minst jag!
Sagt och gjort, kl 12.13 skulle jag hämta henne på stationen. Uppslukad av ABBAs underbara musik så fick jag plötsligt syn på klockan och fick väldigt bråttom iväg till stationen. Kom precis i tid och jag pustade ut. Men inget tåg kom..väntade lite till..Reflekterade över att det var ovanligt tomt på perrongen. Gick ut för att kolla om det blivit några förseningar. DÅ såg jag! Tågstationens klocka visade på 11.25...Fint! Vad gör jag nu i en timme bara för att någon har av någon anledning bestämt att det plötsligt ska ändras tid...

Körde och tankade och handlade lite innan det åter igen var tid för att möta dottern vid stationen. Gick bättre denna gången!

Så var vi hemma igen och vi hann precis innanför dörren då en kompis till dottern knackade på. Dom försvann in på hennes rum och stängde dörren. Jaha, kul att hon är hemma igen...
Får då ett otippat infall och börjar städa i uterummet. Slänger en massa skräp och får oväntat fint och i ordning. Med ABBA högt ur högtalarna så går röjningen som en dans och allt är bara härligt kul (konstigt nog...)!

Blev sen väldigt sugen på våfflor! Körde iväg till närmsta lilla matbutik och fick tag på våffelmix, grädde och sylt. Så gott! Kom hem igen och hittade så klart inget våffeljärn. Inget hos grannen heller...Jaha..så var det med dom våfflorna..(vet hur det blir, nu kommer jag att glömma bort att jag har våfflor i skåpet tills jag en dag plötsligt blir sugen på det igen och ser att utgångsdatumet var för något år sedan)...

Ja,ja..ska fixa tacos till kvällsmat iallafall, det är jag också sugen på. Alltid! Sen ska jag tända en brasa och bara mysa. Jag ska skicka hem kompisen så att jag äntligen får dottern för mig själv.

I morron har jag tagit ledigt och ska åka till Ullared. Blandade känslor det där men det är iallafall kul när man kommer hem igen och inser att man fått mycket för pengarna. Då är det värt alla jobbiga kärringar och andra hysteriska människor som trängs där (att jag skulle vara en av dom är helt uteslutet!)..
Men det är i morron det, nu är jag fortfarande i min ta-hand-om-mig-själv-helg och här skulle jag vilja stanna LÄNGE!

Min ta-hand-om-mig-själv-helg

Efter en tids stress och orimliga krav på mig själv så är det jag som bestämt mig för att varva ner och ta hand om mig själv!

Helg!

Härligt! Bjuden på tjejfest och sen ut på stan och festa vidare. Kul!
I vanliga fall...just denna helgen så har jag bestämt mig för att vara helt ensam och njuta av det! (Är verkligen sällsynt i mitt liv, att jag är ensam en hel helg. Jag gillar inte direkt att vara ensam heller, men just denna helgen har jag som sagt bara avsatt för mig, helt ensam!)

Vad gör man då, när man är helt ensam i en liten stuga i skogen bortom allt liv och civilisation..
Min morgon började med att jag vaknade till vid 05.30 då jag fick lite pussar av min älskling som skulle åka i väg. Jag somnade om, sov länge (för att vara mig iallafall) och körde sen hem till min lilla stuga.
Jag satte på kaffe (finns det något mer underbart än doften och smaken av nybryggt kaffe på morgonen? Nej!). Satt här och njöt av en god och lång frukost!

Efter frukosten så städade jag (jag vet, det låter trist men det var det inte alls!). Ute sken solen, trädens löv skiftade i gult och rött och luften var härligt klar, så som den bara kan vara en fin höstdag.

Kändes underbart att kunna öppna dörrarna, hänga ut mattor och annat. Min stuga kändes så ren och fin (ännu finare!) efter mitt städryck!
Efter det så fortsatte jag fixa lite ute i trädgården. Krattade ihop lite löv, tog in lite ved, tog undan utemöblerna.

Nöjd och belåten över min insats så gick jag in och gjorde lite lunch (kom på att jag inte hade något hemma så det blev havregrynsgröt...gillar egentligen inte alls havregrynsgröt, men efter jag hade fått i mig det så kände jag mig så där himla sund som jag är ute efter just denna helg..).

Efter det så provande jag massageapparaten "King" och det var en efterlängtad upplevelse! Ni som tänker på en speciell massageapparat tycker kanske att det är lite så där när jag berättar att jag har lånat den från jobbet (man kan boka den en tid sen är det andra som vill ha den...) men det här är en underbar nack och rygg massageplatta som knådar och trycker precis där man vill. Till detta njöt jag av Peter Jöbacks fina gamla sönderspelade julskiva (tröttnar aldrig på den, oavsett årstid!).

Efter det så satte jag mig vid datorn en stund, skulle koppla in en skrivare. Lätt, tänkte jag men det var det ju såklart inte...Tur jag fick experthjälp, som kom precis lägligt. Han kom för att lämna ABBAs samlingsskiva som jag önskat mig sedan jag sett filmen "Mamma Mia" två gånger. Blev så glad!

Har sedan dess spelat ABBA så att hela lilla stugan har skakat och känt mig så glad!

Nu sitter jag här, har tänt ljus överallt (ÄLSKAR levande ljus, kan aldrig bli för mycket! Så romantiskt, mysigt och avkopplande!!!), tar ett glas vin och faktiskt bara njuter!

Tycker själv att jag har lyckats bra idag! Nu ska jag börja läsa en bok som jag tänkt på länge men som jag inte hunnit/orkat börja på ännu. Nu är perfekt tillfälle!
ABBA ska jag fortsätta spela hela kvällen!

Lite tänker jag på hur dom har det på festen, att jag saknar mina barn en smula och att jag gärna haft min älskling här att krama lite. Men, men...min ensamma ta-hand-om-mig-själv-helg har ändå börjat bra och i morgon ska jag fortsätta njuta (och ännu bättre blir det när mina älsklingar kommer hem igen!).

Jobb..jo, det är ju så klart en viktig bit i ens liv men finns det ett jobb som är intressant, stimulerande, utvecklande, bra lön SAMTIDIGT som det inte tar all tid, ork och energi från en? DET jobbet skulle jag vilja ha!
Helst skulle jag vilja vara ekonomiskt oberoende och göra lite av det jag vill göra, i lagom takt. Jag har alltid arbetet med människor och varit anställd av kommunen, vilket inte är direkt ekonomiskt lönande..
Men jag har värdesatt andra fördelar med mitt jobb. Mycket fritid har alltid varit min prioritering nr 1.
Jag har plötsligt insett att min fritid är borta. Mitt engagemang och glädje att vara med mina barn är borta. Min kreativitet, energi och ork är borta. Jag jobbar och sen trillar jag hem i soffan där jag blir tills jag går och lägger mig i sängen. Totalt slut. Jag tycker att jag har ett intressant jobb men nu har jag nått en gräns där jag inser att jag måste göra något åt min situation.

I torsdags satt vi i ett möte där vi fick information av två chefer om ett nytt uppdrag. Jag har alltid haft svårt för möten och det för att jag aldrig riktigt orkar lyssna färdigt eller sitta stilla så länge. Men detta mötet var värre än alla andra, jag hörde verkligen ingenting! Jag vet inte hur länge vi satt där och när jag gick därifrån så visste jag inte vad dom hade pratat om. Så hemskt! Mitt huvud kändes bara så överfullt så att jag bara inte kunde ta in mer.

Helt slut! Orkar inte mer! Vill inte mer!
Jag gick hem, kände att jag inte hade något mer kvar att ge. Stannade hemma i dag och är SÅ trött. Jag har bara vilat, vilat och vilat. Inte förrän nu på kvällen så har jag orkat upp. Inte förrän nu känns det som om att mitt huvud blivit lite tömt på tankar så att där börjar bli plats för annat igen. Inte förrän nu orkade jag titta på vad barnen haft i läxa under veckan eller frågat dom hur dom mår.

Det är patetiskt egentligen att man sliter för att ge andra familjer lite ordning i vardagen när det är fullkomligt kaos i sin egen. Och detta bara för att jag inte orkar.

Nej, jag måste ta tag i min situation och förändra den om jag ska orka. Orka vara den föräldern jag vill vara, orka ta hand om mig själv, orka leva livet helt enkelt. Det är ju det som pågår här och nu och skulle mitt liv vara slut i morron så vill jag inte minnas att "vad gjorde du med ditt liv"? Jo, jobbade...Nej, nu får det vara nog! Vet visserligen inte riktigt vad jag ska göra istället men ingenting är viktigare än mig själv och mitt välmående.

Jag tror på att allting löser sig, det har det alltid gjort för mig. På ett eller annat sätt. Det gör det nog nu också.

Min kärlekshyllning!!

Jag hoppas att ni som betyder extra mycket för mig, som förgyller mitt liv och min tillvaro vet om det. Jag försöker säga, skriva och visa det ofta. Jag tror inte att det någonsin kan bli för mycket kärlek, så därför kommer här nu min kärlekshyllning till er!

Den kärleken jag känner för mina barn är oändlig och så stor att det inte går att mäta med något annat. Hela deras påbörjade resa har vi fått uppleva tillsammans. Från det första leendet till en trött och irriterad tonåring. Och mycket, mycket mer ser jag fram emot. Många kramar och mycket skratt.
Det är ni, mina underbara barn som har gett mig kraft att orka kämpa vidare många gånger då jag egentligen bara har velat ge upp. Det är ni som har gett mitt liv en mening och fyllt det med så mycket kärlek!

Jag har vänner som jag känner väldigt mycket kärlek för. Jag känner många, har en del kompisar, några få vänner. Du som är en av mina riktiga vänner har något speciellt som jag värdesätter otroligt mycket. Du är omtänksam! Du är pålitlig! Du lyssnar! Du försöker förstå! Du är uppriktig! Du är klok! Du är smart! Du är vacker! Du inspirerar mig! Du ger mig hopp! Du gör mig glad! Du lyser upp min tillvaro lika starkt som tusentals glittrande stjärnor!

Och så till dig min älskling! Det är egentligen ganska otroligt att man kan träffa någon som man tycker om på så många olika sätt och som man kan känna så mycket för att man vet att det är med just honom/henne man vill dela sitt liv.
Det är ingen annan än just dig som jag vill somna bredvid på kvällen. Det finns ingen jag hellre vaknar bredvid på morgonen. Det är dina kramar jag behöver. Det är din närhet som jag längtar efter. Det är ditt tålamod, ditt lugn och din trygghet som får mig att slappna av. Du har fått mig att våga tro, hoppas och älska. Du har fått mig att känna att jag kan vara precis den jag är och jag är bra ändå.

Hoppas att ni alla förstår hur mycket ni betyder för mig!
Hurra för kärleken!