Julförberedelser

Så är det snart första advent igen och man inser att man plötsligt har massor som ska fixas och ordnas med inför julen.

Detta året så har jag bestämt mig för att ta det lugnt.
Julen för mig är att ta det lugnt och att få tid över att umgås med de man tycker om. Allting annat är egentligen helt oviktigt för mig.

För barnens skull så blir det ändå lite pyssel här i stugan.
Jag har en bild framför mig där glada barn och föräldrar bakar, pysslar, klär julgranen och allt vad som hör till. Så himla mysigt och fint.
Är det så här? Nja, inte alltid kanske...

I år har jag redan hunnit med flera julförberedelse moment och är riktigt stolt över mig själv vid vissa tillfällen, mindre stolt vid vissa andra.

Dotter som fyller år nu i början av december ville ha ett pysselkalas tillsammans med en klasskompis förra helgen. Lite orolig kände jag mig, 17 pysselsugna tjejer i 10 års åldern. Som tur var så var klasskompisens mamma väldigt pysslig av sig och hade en massa ideér och saker att pyssla med. Själv kände jag mig väldigt stolt som hjälpte tjejerna med både lim, glitter och annat smått och gott.
Vilket tålamod och vilken pysselglädje!
Gjorde till och med en glaslykta åt mig själv = BRA pysselmamma!

Dottern ville vid ett senare tillfälle göra en dörrkrans. Jag har aldrig någonsin tillverkat en dörrkrans men med tips och material från min mamma så hade vi allting hemma som behövdes. Dottern ville binda fast lite grankvistar. Det gick så där och genast var jag där och tog över. "Detta fixar mamma, du kan göra resten sen".
Sagt och gjort. Själva kransen färdig.
Dottern ville ha rött och guld band runt om. Visst! Jag stod irriterat över henne och påpekade att banden hamnade alldeles för tätt. Suckande så tog hon bort banden och gjorde om allting. Plötsligt utan att jag vet vad som hände så stod jag där med kransen och band om bandet som JAG vill ha det.
Dottern tappar lust och intresse och går in på sitt rum.
Jag satte stolt upp den egen tillverkade kransen på ytterdörren = DÅLIG pysselmamma!

Senaste pyssel utmaningen gick ut på att baka pepparkakor, något som jag i vanliga fall med lättnad lämnar över till min mamma.
Anlände till älsklingen och hans näste vid kvällstid. Snön låg vit utanför och det blev först lite snöbollskrig innan vi gick in och värmde oss framför brasan. Älsklingen fixade kvällsmat och jag spelade hockey turnering med barnen.
Efter maten så blev det pepparkaksbak! Barnen kavlade, tryckte fina hjärtan och andra mindre fina former (som zombies utan huvud...). Jag gräddade pepparkakor i rasande fart, det såg nästan ut som en jul-mys-reklam på tv = BRA PYSSELMAMMA!

Har dessutom hunnit baka lussebullar och adventspynta med dottern så än så länge så känner jag mig som en välförtjänt,tålmodig och mysig pysselmamma!

Byggplaner

Just nu kretsar mycket i mitt liv kring husbygge.

Jag har aldrig tidigare byggt ett hus (ska jag visserligen inte göra nu heller som tur är) och jag har heller aldrig planerat eller ritat ett hus.

Lätt, tänkte jag först och kunde se mitt drömhus framför mig.
Det var inte lika lätt att få ner detta på en ritning. Husets storlek, vad är lagom stort för oss? Badrum? Var ska dom ligga? Förvaring, var ska vi ha det? Var ska fönsterna placeras för att det ska gå och inreda praktiskt där inne men ändå se snyggt ut utifrån. Var ska huvudingången vara? Altan?

En miljon saker som ska planeras...

En ungefär plan över utbyggnaden skickades vidare till en man som gjorde en mer detaljerad ritning. Granska igen, fundera, ändra lite, tillbaka igen, en ny ritning, granska, fundera, ändra...Ja, så håller vi på.

Jag som har en tendens att vilja få allting färdigt direkt tycker periodvis att processen tar lite väl långt tid, samtidigt så vet jag att det är grunden som är det viktigaste (som i allting!). Det är ju ett ganska stort projekt och så kul är det ju inte om jag sitter där i ett nybyggt hus och undrar hur jag egentligen tänkte...

Sen ska vi vänta på bygglov, få ett kostnadsförslag, få låna pengar av banken, förhoppningsvis bygga huset för att slutligen äntligen kunna flytta in (om några år eller så...).

Det kanske inte låter så men jag tycker att det är kul!
Det är inspirerande och spännande att ha ett gemensamt projekt och det är roligt att få vara med från början och kunna påverka hur jag vill ha det.

Denna gången är allting så annorlunda. Jag har som sagt aldrig tidigare gett mig in i något så här stort projekt. Jag har aldrig tidigare planerat för att stanna på ett och samma ställe för resten av mitt liv.
Det kanske inte blir så, vad vet jag, men det är åtminstone min förhoppning.

Jag har flyttat runt alldeles för många gånger. Har alltid känt att "det här blir väl bra för en tid". Efter ett år eller så, så har jag känt mig rastlös och flyttat vidare för att åter igen känna att "det här blir väl bra för en tid".

Jag har nog alltid drömt om att få bo i ett mysigt hus i skogen tillsammans med de jag älskar men jag har nog varit för rädd för att ta det steget. Och jag har nog aldrig tidigare hittat rätt ställe, rätt hus och rätt kille. Inte på en och samma gång åtminstone. Inte förrän nu!

Någonting positivt och stort har hänt i mig och jag känner mig för första gången i mitt liv så lugn, trygg och säker på vad jag vill. Jag får inte panik av tanken på att här vill jag stanna, nu är det färdig flyttat!

Det känns tvärtom väldigt skönt och det finns ingenting jag hellre vill!