Min Malmö- dag

I går var familjen och jag i Malmö. Har egentligen inte så mycket upplevelser tidigare från Malmö, mest lite fördommar om både det ena och andra. Sedan barnens pappa flyttat dit så har sonen älskat att vara i Malmö och vid varje tillfälle han får tar han tåget dit. Anledningen är - skateparken! Han fullkomligt älskar sin skateboard och åker precis överallt. Lite orolig har jag varit när jag vet att han är mitt i Malmö city helt själv (med pappa boende runt knuten visserligen)och åker skateboard i en park med en massa andra som han inte känner.

Sagt och gjort, efter lite felkörningar var vi framme. A:s nya lägenhet ligger i en liten gränd, där huset är gamla men välbevarade. Fönster som stod öppna, musik som spelades, blommor som hängde ner från balkongerna, kullersten på den smala gatan. Redan där kändes det som att jag inte bara var ca en timme hemifrån utan helt någon annanstans och jag gillade det! Efter inspektion i lägenheten gav vi oss iväg ut på stan. Sonen med kompis försvann till skateparken. Vi gick och mötte upp L och L som kom med tåget. Vi tog en fika och jag riktigt njöt utav alla människor som passerade. Alla unika med sin egen speciella stil. Underbart!

Vi gick vidare över lilla torg. Uteserveringarna var fulla av människor som satt och njöt av lördagseftermiddagen med ett kallt glas öl eller något annat gott. Vidare genom stan strosade vi och insvepte atmosfären av alla spännande dofter från mat som lagades över öppna spisar, från kryddor och annat gott, från färger på alla möjliga grönsaker, frukt och blommor som trängdes utmed gatorna. Efter lite shopping på stan gick en trött men nöjd dotter och jag tillbaka till lägenheten och vilade en stund. Sedan begav vi oss till skateparken för att kolla in sonen och vad jag blev imponerad! Inte minst utav min fantastiska son som åkte på sin bräda som om att han aldrig hade gjort något annat men även av hela stället. Ungdomar som var samlade för en gemensam sak, i olika åldrar, med olika nationaliteter, med olika stilar. Dom var där alla och älsklings sonen småpratade med var och varannan där. Stämningen verkade vara väldigt avslappnad och ödmjuk, där alla verkade ta väldigt bra hänsyn till varandra. Jag blev så glad och så stolt! Vad fina dom är, alla ungdomar som verkligen är så fantastiska om dom bara har något att göra, en vettig och inspirerande sysselsättning. Något gemensamt som går före alla gamla fördomar. Det är fint! Sonen hade kört i många timmar, han var helt genomsvettig och hade ont lite här och var efter några vurpor men så glad. Både han och kompisen strålade i kapp och när de till sist tog brädorna under armen för att följa med hem igen log de bara och konstaterade att dom snart är här igen.

Jag är glad över min Malmö-dag! Jag ser Malmö med andra ögon efter i går och jag gillar det absolut!

Glad över att du är du!

Har nu varit ute på promenad med hunden och som vanligt snurrade en massa tankar runt i mitt huvud. Jag tänkte på det skumma "vi-syndromet" som drabbar många par...Det är verkligen något konstigt som händer med vissa...Vart blev"Stina" plötsligt av när hon träffade "Kalle"? Plötsligt är Stina inte jag längre utan vi. Vi tycker, vi vill, vi ska, vi tänker, vi gör,vi känner...hm..Och på något ännu mer konstigt sätt verkar vi nöjda när detta fenomen inträder. Gärna berättar Stina om vi för alla som vill och inte vill höra. Vill Stina plötsligt inte vara Stina längre utan mer ihoprörd i en oidentifierad klump(=vi) så blir jag mest bara ledsen för hennes skull. Detta är ju tyvärr inget som endast drabbar (en del) par utan det händer överallt hela tiden. I familjer, vänskapsförhållanden, grupper av olika slag, i samhället osv.
Jag vill ha människor runt mig som lyssnar på mig, respekterar mig, som tycker om mig för just den jag är. Jag vill leva i en värld där faktiskt min åsikt räknas, lika mycket som din. Där just din åsikt är viktig, där just du är speciell och betyder något. Där Kalle älskar Stina för att hon är just Stina! Avslutningsvis vill jag bara säga att all heder och respekt till alla mina fantastiska vänner, underbara bästa syster och till min favoritkille! Ni är fantastiska! Ni är alla så olika mig och varandra men ni är var och en speciella! Jag är så glad över att just DU är DU och jag hoppas att just DU vet hur mycket DU betyder!!!!!!

Ballonger

Go morron!
Någon mer än jag som vaknar TIDIGT och bara vill upp direkt för det finns så mycket man vill göra???
Mitt humör och mående har så länge jag kan minnas pendlat upp och ner som i den värsta och mest spännande bergodalbana. Jag gillar det inte alltid, dalarna är inte alltid kul även om jag tror det kommer något gott ur dom också. Om inte annat så finns det ju ingen bergodalbana som bara har nedför backar och det är när det går uppför igen som allting känns så där underbart härligt!
När man är uppe på den högsta punkten, när man ser hur långt som helst om man tittar sig omkring, när det kittlar i magen och man känner sig så lätt, bekymmersfri och glad!
I min bergodalbana brukar jag stanna kvar uppe på toppen ibland ganska länge.
Det är underbart, jag trivs där!
När jag befinner mig där uppe så är livet ganska intensivt.
Jag vill så mycket - hela tiden! Jag har miljoner av tankar och ideer som jag vill förverkliga NU GENAST! Ordet "vänta" och "ta det lugnt" är väldigt långt borta i min värld just då. Jag somnar sent på kvällarna och jag vaknar tidigt på morgnarna.

Som i dag, klockan var 05.00 och jag vaknade med huvudet fullt av intressanta och spännande tankar.
Som en massa färgglada ballonger som bara flyger omkring och som jag måste upp och fånga in innan dom spricker eller försvinner.

Skulle helst vilja gå upp och börja renovera hela min lilla stuga (men av hänsyn till sovande barn lät jag bli).
Dagen brukar fortsätta i samma tempo, full fart på jobbet hela dagen sen är det det vanliga med middag, barnens aktiviteter, promenader med hunden och så där...SEN vill jag starta med något av alla mina projekt. Det tråkiga med allt detta är att jag hinner tröttna innan jag ens har hunnit halvvägs. Jag har inte tid att göra färdigt (tar för långt tid som vanligt) för det dyker ju hela tiden upp en massa andra, mer roliga saker som jag vill påbörja.
Så är jag där uppe på min bergodalbanetopp och ovanför mig seglar massor av ballonger i färgglada färger. Ballongerna stiger och jag vill hela tiden följa efter, högre och högre...Ibland önskar jag att min bergodalbana hade lite mindre branta backar och lite längre och fler mitt i mellan partier, då allting varken är svart eller vitt utan mer bara är.
Men samtidigt så vet jag att om jag inte åker med i min bergodalbana så kommer jag aldrig upp till alla färgglada ballonger som finns där högt uppe, och dit vill jag!

Dagen är din!

Det här ska bli spännande!!!!Jag har så mycket som snurrar i huvudet om kvällarna och nu äntligen kom jag på ett sätt att få lite ordning i kaoset!
I dag har jag reflekterat om livet och döden, det brukar jag visserligen göra men då handlar det mest om livet...Om hur mycket det finns som jag är tacksam över, hur många personer runt mig som betyder så mycket, som jag blir glad och lycklig över att ha i min närhet. Jag känner mig ofta så lycklig över att jag kan känna så mycket kärlek. Kärlek till allt möjligt, framförallt till livet!
I dag på jobbet var jag med om en insident som fick mig att återigen tänka på hur världefull just i dag är. Jag har hört det många gånger men jag tycker om att höra det igen, för det är så sant. "Gårdagen kan du inte göra någonting åt mer än att lära dig av erfarnheterna, morgondagen vet ingen någonting om men dagen i dag - den är din!" Det är verkligen så sant, så sant! I dag kan jag leva, ha tid att lyssna på mina barn, lära mig något nytt, kramas, säga till någon hur mycket den personen betyder för mig. I dag kan jag känna lukten av sommarregn, jag kan njuta av den gröna underbara skogen som bäddar in min lilla stuga, jag kan uppskatta och känna glädje och trygghet i mitt hem, jag kan skratta, känna, smaka, älska. Jag kan det just nu, för jag finns här just nu, i denna stunden och jag gör det jag vill göra just nu. Stunden är bara min och jag kan göra vad jag vill med den! DET är underbart!