Glad över att du är du!

Har nu varit ute på promenad med hunden och som vanligt snurrade en massa tankar runt i mitt huvud. Jag tänkte på det skumma "vi-syndromet" som drabbar många par...Det är verkligen något konstigt som händer med vissa...Vart blev"Stina" plötsligt av när hon träffade "Kalle"? Plötsligt är Stina inte jag längre utan vi. Vi tycker, vi vill, vi ska, vi tänker, vi gör,vi känner...hm..Och på något ännu mer konstigt sätt verkar vi nöjda när detta fenomen inträder. Gärna berättar Stina om vi för alla som vill och inte vill höra. Vill Stina plötsligt inte vara Stina längre utan mer ihoprörd i en oidentifierad klump(=vi) så blir jag mest bara ledsen för hennes skull. Detta är ju tyvärr inget som endast drabbar (en del) par utan det händer överallt hela tiden. I familjer, vänskapsförhållanden, grupper av olika slag, i samhället osv.
Jag vill ha människor runt mig som lyssnar på mig, respekterar mig, som tycker om mig för just den jag är. Jag vill leva i en värld där faktiskt min åsikt räknas, lika mycket som din. Där just din åsikt är viktig, där just du är speciell och betyder något. Där Kalle älskar Stina för att hon är just Stina! Avslutningsvis vill jag bara säga att all heder och respekt till alla mina fantastiska vänner, underbara bästa syster och till min favoritkille! Ni är fantastiska! Ni är alla så olika mig och varandra men ni är var och en speciella! Jag är så glad över att just DU är DU och jag hoppas att just DU vet hur mycket DU betyder!!!!!!