Min vän demonen

Det är helt sjukt vilken makt tankarna har. Jag vill och tränar på att en tanke är just bara en tanke och är det en osund tanke så låt den bara passera. Varför är det så svårt???
I mig bor en mörk demon som ibland är väldigt övertygande..Jag vill nonchalera honom och låta bli att lyssna men ibland har han all makt. Han får mig att göra det jag egentligen vill minst av allt. Han säger åt mig att jag ska gå, lämna det som betyder mest, det som jag egentligen längtar efter, behöver och vill.

Jag vet att han har fel, jag vill inte lyssna men jag gör det ändå.

En av mina absoluta favoriter är Lars Winnerbäck! Det kvittar på vilket humör jag är på så är det alltid någon av alla hans fantastiska texter som passar in på mig! Tänk att det finns någon som kan sätta ord och text på något som stämmer så bra in på hur jag känner det!
I gårkväll när jävla demonen hade beslutat sig för att förstöra allt som egentligen betyder mest för mig så hamnade jag till sist hemma hos min arbetskollega. Där satt jag på hennes balkong, hatade livet och lyssnade på Winnerbäck.
I hans låt "fria vägar ut" stämmer varje ord in på hur jag upplever livet ibland, inte minst igår. Jag har lyssnat på den igen och igen och för alla er som inte har lyssnat på den så går den så här:

"Jag har nog lärt mig att gå hem. På alla sätt, från alla ställen. Ensam bortåt vägen.
Jag har en trogen gammal vän, som väntar mig om kvällen. Som ställer upp i alla lägen.
Som en apa på min rygg, som ett spöke i min hjärna, som jag aldrig riktigt kommer undan.
Du har så underbara ord. Du kan le så att jag smälter. Du kan ge så att jag tar åt mig.
Jag skulle gärna ha ditt mod. Jag skulle gärna ha din kärlek, men jag vänder här, förlåt mig.
Och om du saknar mig ibland, kan du släcka alla lampor, för jag finns nånstans i mörkret.
Men nu ringer telefonen. Det är dags för mig att gå. Det är nån som vill att jag ska komma hem. Det är min gamla vän demonen, i sin tysta mörka vrå. Hej då, vi kanske ses nån gång igen.
Du kan väl ringa mig ibland. Jag pratar gärna sönder alla torra, gråa nätter. Jag är så rädd att komma fram nån annanstans, jag samlar på tur och retur biljetter.
Jag vill ha fria vägar ut. Jag vill ha kakan som jag äter, kvar på bordet hela långa livet. Jag vet att jag har fel. Jag vet att du har sett hur jag går ensam genom livet. Jag vet det är ett spel. Jag vet att du har kämpat för nåt som jag tagit för givet. Men nu ringer telefonen. Det är dags för mig att gå. Det är nån som vill att jag ska komma hem. Det är min gamla vän demonen, i sin tysta, mörka vrå. Hej då, vi kanske ses nån gång ibland. Om du saknar mig ibland, kan du stirra upp mot stjärnorna så har vi nåt gemensamt. Nu ringer telefonen...."