onsdag 16 juli 2008

Sommarminne!



Äntligen semester! Något man längtar efter hela året och nu är den äntligen här, sommaren! Och ledigheten!

Min semester har börjat så bra! Första kvällen begav jag mig tillsammans med några kompisar till Sofiero för att kolla på Winnerbäck! Mysigt och fantastiskt som vanligt!

Morgonen därpå begav sig familjen och jag iväg till Dalsland, närmare bestämt till Salesten. Några hus på ett berg vid en liten sjö mitt emot stora metropolen på andra sidan sjön - Håverrud.

Stugan som jag tillbringat nästan alla mina somrar i är såld sedan några år tillbaka så denna gången bodde vi hos grannarna. Men vår stuga stod kvar, om målad och renoverad annars var allting sig likt. Vår lilla stuga, som min farfar byggde en gång åt sig och min farmor. Alla minnen jag har därifrån, alla roliga upplevelser, många vänner, mycket vattenaktiviteter och en oändlig kärlek! En aning nostalgisk blev jag allt men på ett positivt sätt. Jag har många gånger längtat dit, efter lugnet i mig jag minns att jag kände när jag i timtal kunde ligga på bryggan och titta ner i det spegelglasklara vattnet, där himmel, berg och vatten blev ett i ett stort konstverk. Jag har längtat efter det lugnet och jag trodde att jag bara kunde hitta det där på just den bryggan.

När jag satt ute på altanen, morgonen då detta foto är taget så kände jag mig så glad och lättad. Som om att jag äntligen kunde släppa taget. Jag kommer alltid att älska detta ställe som har betytt så mycket för mig men jag inser att allting har sin gång. Jag behöver inte längre just den bryggan för att vara nöjd med livet, lugnet bor i mig oavsett var jag är. Det är dags att gå vidare!

2 kommentarer:

Resenären sa...

Så fint du skriver! Jag får gåshud och tårblanka ögon.

Va skönt att ni valde att åka just dit, annars hade du kanske fått vänta på den viktiga insikten.

tvillingen sa...

Tack! Ja, jag tror absolut att vissa saker behöver ta sin tid. Det var nog rätt tid för mig just nu att åka dit och för att få ett fint avslut på något som ändå alltid kommer att leva kvar som ett vackert minne inom mig. Att kunna släppa taget, det betyder mycket!
Kramar!