Tro

Nu blev allting bara så fel igen.
Vet inte varför eller hur det hände det bara blev så.

Jag vet inte om du någonsin kommer att förstå och kanske spelar det ingen roll. Antagligen kan ingen som inte mått så själv föreställa sig hur det är när paniken fullkomligt väller över en.
För mig är det som om det plötsligt blir totalt svart, mörker. Solen försvinner, glädjen försvinner, livet försvinner.

Jag vill bara bort, bort, bort. Var någonstans det kvittar, bara jag kommer bort. Jag står inte ut i det mörka kaos jag befinner mig i. Även om jag vet att det kommer att gå över, jag kommer att må bra igen, bara jag står ut en stund till så vet jag inte om jag gör det.
Jag litar inte på mig själv, jag är livrädd faktiskt.

I mitt huvud finns bara en massa destruktiva tankar som inte vill försvinna. Som om någon annan tagit över makten över mig. Det känns ibland som om att jag själv står utanför och försöker säga åt mig att ta det lugnt, att allting kommer att bli bra. Ibland lyssnar jag, ibland inte.

Jag får ännu mer panik om du vill vara nära mig. Men det är det som är det enda jag vet som egentligen hjälper. Det som jag längtar efter och behöver mest av allt.
Även om det inte verkar så.
Gå inte även om jag ber dig gå.

Det är som om det är en kamp i mitt huvud, dina ord mot mina, kärlek mot ondska,liv mot död.

Jag behöver få veta att du bryr dig om mig, att jag är viktig för dig, att du älskar mig. Jag behöver känna dig nära mig, få veta att du finns kvar och att du inte tänker lämna mig.
Kan du få mig att tro på det så har det goda segrat för en stund och jag kan äntligen andas ut.

Förhoppningsvis blir det bättre när min medicin har börjat verka. Jag längtar och har längtat i hela mitt liv efter den dagen. Dagen då jag kan känna mig lugn, fridfull, lycklig och harmonisk. Ibland ger jag upp, tror aldrig någonsin att den dagen kommer. Ibland känner jag hopp om att det faktiskt kommer att bli så en dag och den dagen vill jag uppleva.

Min dröm är att få leva tillsammans med de jag älskar, i ett hem fyllt av trygghet och kärlek. Att kunna uppskatta stunden, livet och bara njuta. Att våga tro på att det kan bli så för mig också.
Nu och i framtiden.